Stephen King
- Drömfångare
Tiden går långsamt på eftermiddagarna, långsammare ju närmare fem klockan är. Klockan fem är det dags för den där första ölen. Inte före fem, aldrig i livet. Började man dricka mitt på dagen skulle man kanske bli tvungen att börja fundera på hur mycket man drack, för det var ju sånt alkoholister gjorde.
Michail Bulgakov
- Det vita gardet
Men ena mungipan var sorgset nerdragen, och hakan var snett avskuren, som om en bildhuggare i färd med att skulptera ett aristokratiskt ansikte plötsligt fått en vild ingivelse att skära bort ett lager lera och låta det manliga ansiktet sluta med en liten böjd kvinnlig haka.
John Fowles
- Illusionisten
En flicka med glasögon, närsynta ögon i ett intetsägande ansikte, en sådan där själfull-intellektuell varelse som är född till att falla offer för och utnyttjas av skojare, log blygt från andra sidan rummet.
John Fowles
- Illusionisten
Kanske är det enda som talar till min fördel det faktum att jag ljög mycket lite; jag var alltid noga med att förvissa mig om att det senaste offret kände till skillnaden mellan samlag och giftermål innan hon klädde av sig.
John Fowles
- Illusionisten
Jag visste inte vart jag skulle åka, men jag visste vad jag behövde. Jag behövde ett nytt land, ett nytt folk, ett nytt språk, och - även om jag då inte hade kunnat formulera det i ord - jag behövde ett nytt mysterium.
John Fowles
- Illusionisten
Mindre upplysta människor skulle kanske ha kallat det nyckfullt eller helt enkelt rent självupptaget; men vi förstod inte att hjältarna, eller antihjältarna, i de franska existentialistiska romanerna vi läste inte skulle vara realistiska. Vi försökte härma dem och tog metaforiska beskrivningar av komplexa känslolägen för att vara direkta beteendeföreskrifter.
John Fowles
- Illusionisten
Liksom alla män som inte är riktigt kvalificerade för sina yrken höll han benhårt på oväsentligheter och alldagliga petitesser; och i stället för intellekt hade han samlat på sig ett vapenförråd av nyckelord, samtliga stavade med stor bokstav, såsom Disciplin och Tradition och Ansvar.
Adolfo Bioy Casares
- Morels uppfinning
I min önskan att uppskjuta ögonblicket då jag skulle tilltala henne kom jag att tänka på en urgammal psykologisk lag. Det skulle vara bra för mig att tala från en högt belägen punkt, från vilken jag kunde blicka ner. Denna högre position skulle delvis kompensera mina underlägsenhetskänslor.
Adolfo Bioy Casares
- Morels uppfinning
Jag märker med ett visst obehag att det jag skriver håller på att förvandlas till ett testamente. Om det nu är på det sättet måste jag se till att mina påståenden kan kontrolleras så att ingen, som någon gång har kunnat misstänka mig för ovederhäftighet, tror att jag ljuger när jag säger att domen som jag har drabbats av är orättvis.
Adolfo Bioy Casares
- Morels uppfinning
De har kläder som var moderna för några år sedan: en lustig detalj som (föresvävar det mig) röjer fulländat lättsinne. Dock måste erkännas att det numera är mycket vanligt att folk svärmar för den magi som det nära förflutna äger.
Adolfo Bioy Casares
- Morels uppfinning
Ön är smitthärd för en sjukdom, än så länge gåtfull, som angriper utifrån och inåt och har dödlig utgång. Man tappar naglar och hår, huden och ögonens hornhinnor förtvinar och kroppen lever bara i en eller två veckor.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Han begrep ingenting; hur mycket han än lyssnade fattade han inte. Ändå pluggade han, han hade inbundna häften, han gick på alla föreläsningar, han missade inte ett enda prov. Han uppfyllde sitt lilla dagliga pensum på samma sätt som en häst med skygglappar trampar kvarnhjulet runt, ovetande om vad det är han mal.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Hans hustru hade varit tokig i honom en gång i tiden; hennes känslor för honom hade blivit ett enda fjäskande som fjärmat honom från henne ännu mer. Förr så gladlynt, öppen och hjärtlig hade hon (som avslaget vin kan surna till vinäger) med åldern blivit svår till humöret, gnällig, retlig.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Det var väl tack vare den goda vilja han lade i dagen som han slapp gå ner en klass; för även om han kunde reglerna någorlunda saknade hans stil finess.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Det kom ett skallande skratt från skolpojkarna, som gjorde den arme gossen så förvirrad att han inte visste om han skulle ha mössan i handen, släppa den på golvet eller sätta den på huvudet.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Vi brukade slänga mössorna på golvet när vi kom in i klassrummet, för att ha händerna fria; det gällde att från tröskeln kasta in dem under bänken, så att de slog i väggen och rev upp så mycket damm som möjligt; sådan var stilen.
Gustave Flaubert
- Madame Bovary
Vi satt i läsesalen då rektorn kom in, följd av en nykomling i stadskläder och en klassvakt som bar på en stor pulpet. De som satt och sov vaknade till, och alla reste sig, liksom ertappade under arbetet.
Graham Greene
- Slutet på historien
Jag märkte att när han skakade hand med mig, gjorde han en egendomlig knyck med fingrarna. Jag tror att han måtte ha varit frimurare, och om jag hade kunnat återgälda handtryckningen, skulle jag antagligen ha fått lägre taxa.
Graham Greene
- Slutet på historien
Kanske skämdes han över vad han hade berättat för mig, för han var en mycket konventionell man. Jag skriver ner adjektivet med ett hånleende, men om jag går till rätta med mig själv, finner jag i alla fall bara beundran för konventionella människor, och förtroende för dem.
Graham Greene
- Slutet på historien
Ögonblicket innan hade jag velat brista i skratt, men nu, när jag behövde ljuga, återvände hela den gamla svartsjukan. Är man och hustru ett kött till den grad, att om man hatar hustrun, måste man också hata mannen?
