हालका कमेन्टहरू

Paulo Coelho
aquello

Elena Gilbert
YOOOO! THATS INSANE!

Douglas Adams
My shift key really enjoyed this quote :D

Rabindranath Tagore
huuiui

Mohamed Elkahly
100%! That's how I know I've found THE right book for me to read :D

थप

mafuso's उद्धारणहरू

सबै उद्धारणहरू

Vladimir Nabokov - Genomskinliga ting
Naturliga och påhittade ämnen täcks av en tunn lasyr av omedelbar verklighet, och den som vill förbli i nuet, med nuet, nu, får vara så snäll och inte bryta ytspänningen. Annars kommer den oerfarne undergöraren upptäcka att han inte längre går på vattnet, utan lodrät sjunker ned bland stirrande fiskar.

Vladimir Nabokov - Genomskinliga ting
När vi koncentrerar oss på ett materiellt föremål var det än råkar befinna sig, kan blotta akten av uppmärksamhet leda till att vi ofrivilligt försjunker i detta föremåls historia. Nybörjare måste lära sig skumma materian om de vill att den skall förbli på exakt nivå med ögonblicket. Genomskinliga ting, genom vilka det förflutna skimrar!

Vladimir Nabokov - Genomskinliga ting
Om framtiden existerade konkret och individuellt som något som kunde uppfattas av en bättre hjärna, vore det förflutna möjligen inte lika förföriskt: dess anspråk skulle uppvägas av framtidens. En person skulle då kunna stå grensle över mittpartiet och betrakta det ena eller andra föremålet. Det vore kul.

Edith Wharton - Oskuldens tid
Men minnet av tidigare trångmål hade gjort henne ytterst sparsam, och även om endast det bästa var gott nog när hon köpte en klänning eller någon möbel kunde hon inte förmå sig att lägga ned några större summor på bordets förgängliga njutningar.

Edith Wharton - Oskuldens tid
Ty det var inte blott så att hans starka hederskänsla förbjöd honom att föra vidare sådant som delgivits honom mellan fyra ögon, utan han var även fullt medveten om att hans rykte för diskretion förbättrade hans möjligheter att få reda på det han ville veta.

Edith Wharton - Oskuldens tid
Den andra orsaken till hans försening var rent personlig. Han hade tagit god tid på sig med cigarren därför att han i själ och hjärta var en dilettant, och han hade ofta större glädje av att tänka på ett förestående nöje än att uppleva det i verkligheten.

John Fowles - Samlaren
Jag brukade gå och sätta mig i hennes rum och räkna ut vad hon kunde göra för att fly. Jag tänkte att hon kanske kände till allt om elektricitet, man kan aldrig vara säker på flickor nu för tiden, så jag hade alltid gummiklackar på skorna och rörde aldrig vid en strömbrytare utan att titta efter noga först.

John Fowles - Samlaren
Snart fick jag för vana att låsa grinden på framsidan, det var bara en spjälgrind, men den hade ett lås. Ett par gånger såg jag kringåkande handlare kika in genom den, men folk fattade visst snart galoppen. Jag blev lämnad i fred och kunde fortsätta med mitt arbete.

John Fowles - Samlaren
Och därpå stod hon alldeles bredvid mig. Jag satt och låtsades läsa en tidning, så jag hade inte sett henne stiga upp. Jag kände att jag blev röd i ansiktet, jag stirrade på orden men kunde inte läsa nåt, jag vågade inte ge henne den kortaste blick - hon stod så nära att hon nästan rörde vid mig.

John Fowles - Samlaren
En gång hörde jag hennes mamma prata inne i en butik, hon hade en sån där snobbig röst och det syntes att hon var den typen som drack, alldeles för mycket makeup och så vidare.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Men då förlorade Hyde all besinning. I nästa ögonblick slog han med djurisk vildhet sitt offer till marken, trampade på honom och lät en skur av slag med käppen hagla över den arme mannen.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Hans förflutna var ganska fläckfritt. Få människor kunde med samma lugn bläddra igenom minnets farliga bok, och ändå kände han sig djupt förödmjukad av alla dåliga handlingar han hade begått och uppfylld av uppriktig tacksamhet vid minnet av de många han hade varit nära att begå men undkommit.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Herre Gud, karlen verkar ju knappast som en människa! En sorts grottinvånare, kanske? Eller är det möjligtvis endast utstrålningen från en vidrig och fördärvad själ som tränger igenom och skapar om det jordiska höljet?

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Men det är nu mer än tio år sedan Jekyll blev för fantastisk för mig. Hans idéer gjorde honom alldeles vriden, och fastän jag naturligtvis fortfarande intresserar mig för honom för gammal vänskaps skull, som det heter, ser jag numera sällan till honom.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Nu har jag än en gång fått lära mig att man bör hålla tand för tunga. Jag skäms för min lösmynthet. Låt oss komma överens om att aldrig mer tala om den här saken.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Jag tycker i allmänhet inte om att ställa närgångna frågor. Det påminner för mycket om yttersta domen. Om man kommer med en fråga är det ungefär som att sparka till en sten. Man sitter helt lugnt uppe på berget, stenen rullar, drar andra med sig, och bäst det är träffar den någon stackars gammal hedersman - den siste man skulle ha tänkt sig - i huvudet där han helt lugnt går omkring i sin trädgård - och familjen blir tvungen att byta namn.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Det var som om mannen inte hade varit en människa utan något ohyggligt odjur. Jag skrek till, rusade efter karlen, högg honom i kragen och släpade honom tillbaka till den grupp som redan hade samlats kring det gråtande barnet. Han var fullständigt lugn och gjorde inget motstånd, men han gav mig en enda blick, så ondskefull att jag började kallsvettas.

Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll & Mr Hyde
Jag lutar åt Kains kätterska idéer, brukade han säga på sitt egendomliga sätt. Jag låter min broder ge sig djävulen i våld på det sätt han själv finner för gott.

Cesare Pavese - Innan tuppen gal
Kvinnans ankomst följdes av långa tystnader som hon fyllde ut med blickar, och Stefano var glad och besvärad på samma gång. Kvinnan rodnade med en beslutsam ihärdighet och hennes dova röst var tyst som om hon sökte något ljuvt i tystnaden.

Cesare Pavese - Innan tuppen gal
Ingen kan göra en cell till sin boning, och Stefano kände sig alltid innesluten mellan de osynliga murarna som omgav honom. Understundom, medan han spelade kort på värdshuset, kände sig Stefano ensam och osäker bland de hjärtliga och uppmärksamma ansiktena, smärtsamt isolerad från dessa tillfälliga följeslagare genom dessa osynliga murar.