Birk såg sej om i skymningsskogen, och han blev underlig till mods, varför visste han inte. Förstod inte att det han kände nästan som en liten sorg i bröstet, det var bara sommarkvällens skönhet och frid, ingenting annat. "Den här sommarn," sa han och såg på Ronja. "Ja, den här sommarn ska jag bära med mej till livets slut, det vet jag."