Han hör att jag ropar, vänder sig om, väntar på mig. Jag är alldeles intill honom, intill hunden, flämtande mellan mina kryckor. Han är lite rädd och känner en smula medlidande med mig. Jag äcklar honom en aning. Jag är inte vacker att se på, jag luktar inte gott. Vad jag vill? Å, den tonen känner jag så väl igen, en ton av rädsla, medlidande och avsmak.