Cesare Pavese
- Innan tuppen gal
De mönstrade varandra med olika leenden, den ene sansad, den andre full av ironi. Stefano kände sig främmande för denna lek och försökte väga blickarna, känna deras tyngd. Han visste att för att bryta isen behövde han bara känna till den nyckfulla lagen bakom dessa näsvisheter och delta i dem.
Cesare Pavese
- Innan tuppen gal
Under de första dagarna låg Stefano sömnlös på nätterna i sitt kyffe, det var på natten dagens besynnerlighet kom att drabba och oroa honom, likt en myrkrypning i blodet. I mörkret förvandlade hans sinnen havets brus till dån, svalkan i luften till en stor vind, och minnet av människornas ansikten till ångest.
Cesare Pavese
- Innan tuppen gal
Stefano gladdes åt havet: när han kom hit föreställde han sig det som fjärde väggen i sitt fängelse, en stor vägg av färger och svalka, där han skulle kunna tränga in och glömma cellen. Under de första dagarna fyllde han till och med näsduken med småsten och snäckskal.
Franz Kafka
- Processen
Han kände ingen särskild längtan efter henne, han kunde inte ens riktigt komma ihåg hur hon såg ut, men nu ville han prata med henne, och det retade honom att hon genom sin sena hemkomst bringade oro och oreda också i avslutningen på den här dagen.
Franz Kafka
- Processen
Ni är visserligen häktad, men inte så som när en tjuv blir häktad. När en tjuv häktas, då är det illa, men den här häktningen... Jag tycker att det verkar som nånting lärt, ursäkta mig om jag säger nånting dumt, det verkar som nånting lärt som jag visserligen inte förstår men som jag heller inte behöver förstå.
Franz Kafka
- Processen
Den slutsatsen drar jag av att jag är anklagad, men inte kan komma på den ringaste skuld till något som man kan anklaga mig för. Men också det är en bisak. Huvudfrågan är: av vem är jag anklagad? Vilken myndighet har hand om rättegången?
Franz Kafka
- Processen
Ni har inte behandlat oss så som vårt tillmötesgående hade förtjänat, ni glömmer att vad vi än är, så är vi i varje fall i förhållande till er fria män, och det är inget litet övertag.
Franz Kafka
- Processen
Här kan inga misstag ske. Så vitt jag känner till vår myndighet, bara det nedersta pinnhålet förstås, så söker den ju inte skulden hos befolkningen, utan den dras, som det heter i lagen, till skulden och måste skicka ut oss vakter. Sådan är lagen. Hur skulle det kunna begås misstag?
Franz Kafka
- Processen
Gå in i ert rum och vänta där. Rättsproceduren är nu en gång för alla inledd, och i sinom tid kommer ni att få veta allt. Jag överskrider mina befogenheter när jag talar så här vänligt till er. Men jag hoppas att ingen utom Franz hör det, han är själv vänlig mot er tvärtemot alla föreskrifter.
Albert Camus
- Pesten
Det finns inga katter längre. De har verkligen försvunnit, upphetsade av de döda råttorna som påträffas i stor mängd på gatorna. Enligt min åsikt är det uteslutet att katter äter döda råttor. Jag minns att mina egna katter avskydde det.
Albert Camus
- Pesten
Nu förstod våra medborgare att de aldrig hade tänkt sig att vår lilla stad kunde vara en särskilt lämplig ort för råttor att dö i solen och för portvakter att avlida i märkliga sjukdomar.
Albert Camus
- Pesten
Den fjärde dagen började råttorna komma fram och dö i grupper. Ur skrubbar, undervåningar, källare och kloaker kom de upp i vingliga rader, vacklade ut i ljuset, föll omkull och dog i närheten av människor.
Albert Camus
- Pesten
Nu inser man lätt att ingenting kunde få våra medborgare att vänta sig de händelser som ägde rum på våren det året och som var, det förstod vi sedan, de första tecknen på den rad av allvarliga händelser vilkas krönika vi här tänker återge.
Albert Camus
- Pesten
Staden själv är ful, det måste man erkänna. Den verkar fredlig och det tar någon tid innan man ser vad som skiljer den från så många andra handelsstäder runtom i världen. Hur skapar man till exempel en föreställning om en stad utan duvor, träd och trädgårdar, där man varken hör vingslag eller lövprassel, en neutral plats kort sagt?
James Joyce
- Ulysses
Åldrig och outgrundlig hade hon kommit in från morgonvärlden, kanske en budbärare. Hon prisade mjölkens nyttighet, utgöt den och sig. Hukande vid en tålmodig ko i dagbräckningen på en frodig äng, en häxa på huk, rynkiga fingrar flinka vid sprutande juver.
James Joyce
- Ulysses
I en dröm hade hon ljudlöst kommit till honom, den avtärda kroppen i dess vida svepning angav en doft av vax och rosenträ, andhämtningen när hon böjde sig över honom med stumma hemliga ord hade en svag doft av fuktad aska.
James Joyce
- Ulysses
Han hoppade ner från kanonfundamentet och betraktade allvarsamt sin åskådare medan han svepte rockens fladdrande veck kring benen. Det trinda skugglagda ansiktet med grådaskig långsmal isterhaka förde tanken till en prelat, en medeltida mecenat.
Mary McCarthy
- Gruppen
Hon avbröt sig och vecklade in sin tunna gestalt i taxibilen där hon tog framsätet, från vilket hon efter en halv minut vände sig bakåt för att med hakan i handen och fundersam blick betrakta sina vänner. Alla hennes rörelser var snabba och otåliga - hon hade bilden av sig själv som en nobel, stormig varelse, en egensinnig arabisk springare på en engelsk jaktmålning.
Mary McCarthy
- Gruppen
Hon var gruppens svarta får, mycket rik och mycket lat. Hon behövde alltid hjälp med sina ämnen, skrev av andra på tentorna, smet ut om helgerna, stal biblioteksböcker, saknade all moral och finkänslighet och var enbart intresserad av djur och jaktbaler.
Michail Bulgakov
- Mästaren och Margarita
Jag ber om ursäkt, återtog den okände mjukt, för att kunna styra måste man väl ha en entydig plan utarbetad för en någorlunda lång tid framåt. Får jag fråga hur människan kan styra sitt öde om hon nu inte bara saknar möjlighet att göra upp någon plan för en så löjlig kort tidsrymd som låt oss säga tusen år, utan dessutom inte heller ens kan förutsäga vad som kommer att hända henne i morgon?
