James Joyce
- Ulysses
I en dröm hade hon ljudlöst kommit till honom, den avtärda kroppen i dess vida svepning angav en doft av vax och rosenträ, andhämtningen när hon böjde sig över honom med stumma hemliga ord hade en svag doft av fuktad aska.
James Joyce
- Ulysses
Han hoppade ner från kanonfundamentet och betraktade allvarsamt sin åskådare medan han svepte rockens fladdrande veck kring benen. Det trinda skugglagda ansiktet med grådaskig långsmal isterhaka förde tanken till en prelat, en medeltida mecenat.
Mary McCarthy
- Gruppen
Hon avbröt sig och vecklade in sin tunna gestalt i taxibilen där hon tog framsätet, från vilket hon efter en halv minut vände sig bakåt för att med hakan i handen och fundersam blick betrakta sina vänner. Alla hennes rörelser var snabba och otåliga - hon hade bilden av sig själv som en nobel, stormig varelse, en egensinnig arabisk springare på en engelsk jaktmålning.
Mary McCarthy
- Gruppen
Hon var gruppens svarta får, mycket rik och mycket lat. Hon behövde alltid hjälp med sina ämnen, skrev av andra på tentorna, smet ut om helgerna, stal biblioteksböcker, saknade all moral och finkänslighet och var enbart intresserad av djur och jaktbaler.
Michail Bulgakov
- Mästaren och Margarita
Jag ber om ursäkt, återtog den okände mjukt, för att kunna styra måste man väl ha en entydig plan utarbetad för en någorlunda lång tid framåt. Får jag fråga hur människan kan styra sitt öde om hon nu inte bara saknar möjlighet att göra upp någon plan för en så löjlig kort tidsrymd som låt oss säga tusen år, utan dessutom inte heller ens kan förutsäga vad som kommer att hända henne i morgon?
Bernhard Nordh
- Flickan från fjällbyn
Inom en halvtimme var nyheten känd i hela byn. Folket nere på ängen kom hem, och uppifrån kojorna i bergen kom rader av barn och vuxna. Det var stor förvirring. Stora och små pratade i munnen på varann, och somliga bedyrade att det inte var möjligt. Men det var sant. Kristoffersson skulle utvandra till Amerika.
Bernhard Nordh
- Flickan från fjällbyn
Inte en droppe regn hade fallit sedan snösmältningen. Dag efter dag sken solen lika brännhet från molnfri himmel, och i backsluttningarna var jorden torr som aska. En dov stämning hade lagt sig över byn den senaste veckan. Man förstod nu att man gick en ny svältvinter tillmötes.
Bernhard Nordh
- Flickan från fjällbyn
Folket i bergen fick även under goda år kämpa mot hopplös fattigdom. Markerna var för "utskjutna" för att det skulle gå att livnära sig på jakt och fiske. En del sökte bryta upp små tegar kring sina kojor, men det var som att gräva i ett stenröse. Växte det litet potatis, fick man vara storbelåten. Korn var inte att tänka på.
Bernhard Nordh
- Flickan från fjällbyn
Så gott som helt omgiven av skogklädda berg låg byn Kroksjö med sina grå timmerstugor och steniga åkertegar. Bortom skogsbergen reste sig i väster trädlösa fjällhedar, som i svepande linjer drog upp mot grannfjällens isiga snötoppar.
Italo Calvino
- Den obefintlige riddaren
Ett obestämt raseri steg molande upp inom honom och exploderade plötsligt: han drog svärdet ur skidan, fattade det med båda händerna och svingade det av alla krafter mot varje liten fladdermus som sänkte sig i luften. Men nej: fladdermössen fortsatte sin färd utan början och slut, nätt och jämnt skakade av luftdraget.
Italo Calvino
- Den obefintlige riddaren
Varje drabbning, varje tvekamp fördes efter så fasta regler att man redan i dag visste vem som i morgon skulle segra och vem förlora, vem som skulle bli hjälte och vem fanflykting, vem som skulle ligga uppsprättad på slagfältet och vem bara kastas ur sadeln och sparkas undan.
Italo Calvino
- Den obefintlige riddaren
I över tre timmar hade de stått där; det var en eftermiddag på försommaren, varm, fast något mulen och disig. I rustningen kokade man som i en gryta på sakta eld. Det må vara osagt om inte en eller annan i riddarnas orörliga led blivit omtöcknad eller hade slumrat till, men rustningen höll dem oföränderligt raka i sadeln.
Henry James
- Porträtt av en dam
Det påstås att damer inte kan skriva telegram, men min mor behärskar fullständigt koncentrationens konst. "Trött Amerika, hettan förfärlig, återkommer England med systerdotter, första ångare, hygglig hytt." Såna meddelanden är det hon skickar oss, det där var det sista som kom.
Henry James
- Porträtt av en dam
Den gamle herrn vid tebordet, som hade kommit från Amerika för trettio år sedan, hade utom sitt bagage fört med sig sin typiskt amerikanska fysionomi, och han hade inte bara fört den med sig utan vårdat den ytterst väl, så att han, om så behövdes, med största tillförsikt kunde ha tagit den med sig tillbaka igen till sitt eget land.
Henry James
- Porträtt av en dam
Den lilla festens tillbehör hade framdukats på gräsmattan framför ett gammalt engelskt herresäte under vad jag skulle vilja kalla en härlig sommareftermiddags bästa timme. En del av eftermiddagen hade gått, men mycket av den var kvar, och vad som var kvar var av den finaste och sällsyntaste halt.
Dola de Jong
- Åkern är världen
Hon blev förtvivlad bara av att tänka tanken att livet skulle gå vidare även när hon själv var borta. Hon kunde fara upp mitt i natten, förstenad av fasa och nedslagen av att hon var så maktlös. Någon gång i framtiden måste hon dö, det gick inte att undkomma.
Dola de Jong
- Åkern är världen
Konsulinnan kom på visit var tredje vecka, men aldrig att hon satte sig ned. Hon förblev stående, stel och stram på sina tunna silkesben, mitt i rummet och slog ifrån sig flugorna med de vita handskarna.
Dola de Jong
- Åkern är världen
När Lies talade kom orden ibland från huvudet, då var de varma och hjärtliga. Men ibland steg de ut ur kroppen. Tröga, klibbiga saker som aldrig stod för sig själva, utan bara flöt ut som en smet i stekpannan och sedan låg kvar där bleka och platta.
Jean Genet
- Tjuven och kärleken
Jag vill återfinna dessa ögonblick då jag gick vilse i irrgångarna i den björngrop som grävts i en underjordisk himmel och i vars svarta hål jag på nytt vill kasta mig. Jag vill långsamt tränga bort massor av stinkande luft och klippa av de trådar på vilka känslorna hänger som buketter.
Jean Genet
- Tjuven och kärleken
Likgiltig och klar som en slaktarkniv passerade han och klöv flocken i två skivor som ljudlöst förenades på nytt men därvid frigjorde en svag doft av hopplöshet som ingen röjde.