Gabriel García Márquez
- Hundra år av ensamhet
Men sin oändliga visdom och mystiska nimbus till trots besatt han en mänsklig tyngd, ett slags världslighet som fjättrade honom vid vardagslivets alla obetydliga problem.
Gabriel García Márquez
- Hundra år av ensamhet
När han väl blivit expert på användandet av sina instrument besatt han en sådan kännedom om rymden att han kunde segla över okända hav, besöka obebodda territorier och stifta bekantskap med hänförande varelser utan att behöva lämna sitt rum.
Gabriel García Márquez
- Hundra år av ensamhet
Till de otaliga vittnesmålen om sina erfarenheter lade han flera ark med illustrativa skisser och skickade sedan alltsammans till myndigheterna med en budbärare som efter att ha bestigit bergen, gått vilse i de oändliga träskmarkerna, färdats uppströms på de strida forsarna och nästan omkommit under rovdjurens, vanmaktens och pestens gissel, lyckades finna den rutt som brukades av den ordinarie postgångens mulåsnor.
Sinclair Lewis
- Sånt händer inte här
Vi behöver inte allt det här intelligenssnobberiet, all den här boklärdomen. Den kan vara nog så bra på sitt sätt, men är den inte ändå, när allt kommer omkring, bara en vacker leksak för vuxna?
Sinclair Lewis
- Sånt händer inte här
Jag undrar nästan - det här kommer att chockera er, men jag vill att ni ska lyssna till en kvinna som säger er den oförfalskade, grymma sanningen och inte pratar en massa sentimentalt skräp - jag undrar om vi inte behöver få ett rejält krig igen för att lära oss disciplin!
Sinclair Lewis
- Sånt händer inte här
Nej, hennes första idé hade varit ännu mer storslagen. Hon ville skicka varenda man vid fronten en kanariefågel i bur. Tänk vad det skulle ha betytt för dem som sällskap och som erinran om hem och mor! En liten rar kanariefågel! Och vem vet, kanske kunde de dresseras att fånga löss!
George Eliot
- Silas Marner
Varje människas arbete som bedrivs med stor trägenhet på detta sätt blir till sist självändamål och kommer sålunda att fylla tomheten i ett glädjefattigt liv.
George Eliot
- Silas Marner
Sista gången jag erinrar mig ha använt min kniv var när jag tog fram den för att skära en remsa åt dig. Jag erinrar mig inte att jag lade ner den i fickan igen. Du stal pengarna och du har ordnat allt så att det skulle se ut som om jag vore den skyldige.
George Eliot
- Silas Marner
Han blev då så misslynt över deras närgångenhet att han trots att tiden var honom så dyrbar, klättrade ned från sin vävstol, öppnade dörren och fäste en sådan blick på dem att detta alltid var nog för att de i skräck och fasa skulle ta till benen.
George Eliot
- Silas Marner
Hederligt folk som fötts och vuxit upp inför allas ögon så att säga var för det mesta inte över sig kloka eller skickliga, åtminstone sträckte sig inte deras förmåga utöver sådana ting som att med hjälp av vissa tecken i naturen kunna förutsäga väderleken, och sättet att förvärva någon sorts färdighet var för dem så fullkomligt fördolt att det måste ha något med trolldom och besvärjelse att göra.
George Eliot
- Silas Marner
I denna längesedan förgångna tid blev allt som var på något sätt ovant föremål för vidskepliga fantasier, till och med sådant som förekom med vissa mellanrum eller blott tillfälligtvis som skärsliparens eller gårdfarihandlarens besök.
George Eliot
- Silas Marner
På den tiden då spinnrockarna surrade flitigt i bondgårdarna och även förnäma damer i siden och spetsar spann på sina små spinnrockar av polerad ek, kunde man på stigarna i avsides belägna trakter eller långt inne bland dälderna råka på män av en viss småväxt, bleksiktig typ som bland det friska, härdiga lantfolket verkade som återstoden av en undanträngd stam.
Selma Lagerlöf
- Kristuslegender
När den där herden, som var en så elak och vresig människa, såg allt detta började han undra för sig själv: "Vad kan detta vara för en natt, eftersom hundarna inte biter, fåren inte är rädda, spjutet inte dödar och elden inte bränner?"
Selma Lagerlöf
- Kristuslegender
Det var en juldag, då alla hade rest till kyrkan utom farmor och jag. Jag tror att vi var ensamma i hela huset. Vi hade inte tagits med, därför att den ena var för ung och den andra var för gammal. Och vi var ledsna båda två över att vi inte hade fått fara till ottesången och se julljusen.
Selma Lagerlöf
- Kristuslegender
Jag minns att det var något borta ur livet. Det var som om dörren till en hel vacker, förtrollad värld, där vi förr fritt kunde gå ut och in, hade blivit stängd. Och nu fanns det ingen som förstod sig på att öppna den dörren.
Selma Lagerlöf
- Kristuslegender
Av alla de sagor som hon berättade för mig har jag bara ett svagt och oredigt minne. Det är endast en enda av dem som jag minns så väl att jag skulle kunna berätta den. Det är en liten berättelse om Jesu födelse.
Selma Lagerlöf
- Kristuslegender
När jag var fem år gammal hade jag en så stor sorg. Jag vet knappast om jag har haft någon större sedan. Det var då som min farmor dog. Allt intill dess hade hon varje dag suttit i hörnsoffan i sitt rum och berättat sagor.
David Baldacci
- Samlarna
Han vände åter uppmärksamheten mot mannen mitt emot honom vid bordet. Varenda gång han såg på den sorgliga gestalten fick han lust att skjuta honom i huvudet och göra slut på hans lidande. Men ingen vid sina sinnens fulla bruk dödar gåsen som lägger guldägg, eller i det här fallet, råttan som lägger guldägg.
David Baldacci
- Samlarna
Det är nog tur att inte dina medspelare vet hur lite hasard det är i det här hasardspelet. Jag kanske skulle ta och berätta det för några av de större killarna så att de kan komma tillbaka och spöa skiten ur dig.
David Baldacci
- Samlarna
Hon hade redan lagt märke till att de pengar som låg på bordet hade försvunnit i samma sekund som hon öppnade munnen. Och hon visste precis vart de hade tagit vägen. Den här korthajen var skicklig; han hade reagerat direkt och tagit kontrollen över det enda som betydde något - pengarna.
